Aldrig mer bio utanför Kalmar

Det blev den dyraste bio någonsin. Och en av de konstigaste kvällarna.

Buss ner till stationen. Där fick vi veta att tåget var inställt och ersatt av buss. Så vi åkte buss till Växjö. Den kom fram 21:13 och två minuter senare skulle bion börja. Gick fort som jag vet inte vad och kom fram lagom till att all reklam var över. Tittade på filmen. Gick till ett gatukök och åt. Sedan ner till stationen för att åka tåg. Får höra följande i högtalarna: "Tåget mot Kalmar är inställt och ersätts av landsvägsbuss. Vi har dock ingen information om när denna kommer". Vi stod och väntade i 35-40 minuter. Temperaturen var runt -20 grader. Martin hade is i håret och vi båda hade ihopfrusna näsborrar och frostiga halsdukar. Vi såg att det ankommande tåget från Köpenhamn hade ersatts av buss. Alltså väntade vi på en buss som avgick från Köpenhamn vid tågets ordinarie starttid. Räknade lite snabbt på att den kanske skulle anlända vid 02:30- 03:00. Och vi skulle inte stå där i tre timmar till. Never! Så vi fick gå och leta upp första bästa hotell och checka in. 990kr kostade det rummet. Och det första vi gjorde var att försöka få igång blodcirkulationen i Martins tår. De var kritvita. Har aldrig sett så vita tår i hela mitt liv. De var t.o.m. så frusna att jag började fundera på om det krävdes läkarvård. Själv ringde han till sin mor för goda cirkulationsråd. Somnade sedan genomfrusna, vaknade och gick och åt en jättegod frukost. Sedan gick vi till stationen, köpte nya tågbiljetter och hoppade så på tåget. I Emmaboda fick vi byta till ersättningsbuss eftersom det, på spåret mellan Kalmar och Nybro, stog ett havererat tågekipage. Skickade sms till Jennica och ringde mamma för att få veta när bussen till ikea gick (började ju jobba klockan 12:00). Och det var tur att jag hörde av mig till fröken J. Hon var nämligen i Kalmar och erbjöd sig att hämta upp mig och Martin på stationen, köra honom hem och mig till jobbet. I väntan på henne kändes det som att vi varit iväg i en vecka. Och när jag kom till jobbet ville jag bara gå och lägga mig. Det blev en lång jobbdag och sedan tänkte jag cykla hem. Men jag fick gå. Fick nämligen inte loss min cykel. Den satt fast i snön som ramlat ner från taket. Jippie!

Under dagen har Martin försökt få tag på SJ för att få någon slags kompensation för detta. Det är inte acceptabelt att behöva vänta utomhus (då väntsalen var stängd) i upp till tre och en halv timme när temperaturen är på -20 grader. Inte heller okej att de inte kan ha någon slags kontakt med bussen och kunna meddela väntande resenärer om när bussen kan komma. Och det är inte okej att behöva tvingas in på ett hotell och sedan köpa nya biljetter dagen efter. Det tycker inte vi iaf. Som Martin sa när han frös som allra värst och jag skrattade ironiskt och stod stilla då det var så kall att jag inte frös längre: Jävla SJ!

Men nu ikväll är jag inte lika bitter. Jag är bara några hundralappar fattigare än tänkt (bio i Växjö för två pers, 1.800kr) och något tröttare än vanligt. Det blev ju en upplevelse utöver det vanliga. Och en sådan jag aldrig kommer att glömma. Och så var ju filmen bra. Och det är ju tur det.

Och Johannes. Tack för ditt fina sms som nådde mig på tvåtimmarsbussen in till Växjö!
"Ha så trevligt i vildingarnas land nu! ;)"