Jag är inte hundra men jag tror att de jävla inbrottstjuvarna av ren ilska även tog med sig mina dagböcker... alla tankar och minnesvärda upplevelser sedan barnsben. Är detta fallet kommer jag vara ledsen resten av mitt liv, inte bara ikväll.
Och det är inte bara eventuella stölden av mina tidigare år som gör att jag sitter här och gråter. Jag sitter här helt själv. Och jag mår inte bra. Psykiskt dåligt. Precis som jag gjort hela dagen. Önskar så att Martin inte varit på Halloweenmiddag o fest i Karlskrona. Önskar att han varit hemma med mig.
Jag vill tröstäta något men förmår mig inte. Om jag gör mår jag ännu värre.
Gilla läget.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
älskade dotter...ibland är 27 mil bara SÅÅÅÅ förskräckligt långt....suck...önskar jag kunde göra mer för dig....Det enda jag kan säga är...kom hem några dagar...eller så kommer jag o Kerstin nästa helg...KRAAAAM
SvaraRaderaJag mår bra nu tack :)
SvaraRaderaOH NO!! :( fan vad hemskt, läste inte det förrän nu! :( min hårddisk med allt mitt material sen låångt tillbaka försvann ju också, men den var ju redan sönder. iofs hade jag tänkt få den lagad nån gång, men det går ju inte nu längre ;(
SvaraRaderahoppas verkligen dagböckerna ligger där i röran nånstans!
idiothortjuvar!